tack för att ni försöker men det här går inte att laga.
ska tillbaka ner och peppra dom, göra allt de där vi sa att vi skulle göra. enda problemet är att det kommer inte vara vi som gör det utan jag. "vi får springa som fan sen, klarar du det?" det var va du sa. haha, det var på skämt, men förtillfället kändes det bra. med tanke på vad det där jävla stället gjorde med oss, ibland tror jag att det var bra att det förde oss närmare men i efterhand så vet jag att om inte det hade hänt hade vi inte stått där vi står nu. det som hände efter hade kanske aldrig hänt. men vem vet, ingen. jag antar att det är min plikt att glömma. men det är inte så jävla lätt, jag fattar inte hur du lyckas men på något sätt gört du det, du har fastnat på näthinnan. jag kan inte sudda ut dig fast jag stundtals vill. jag kan inte glömma eller släppa dig. hjärnan och kroppen är redo, men inte hjärtat, det är för skadat. jag fattar egentligen inte hur det kunde bli det, vi hade inte lång tid tillsammans och det hände inte mkt. men känslo mässigt blev det nog, för du svek mig. du gjorde det värsta. jag gråter inte längre, har inte heller gjort det på ett tag. du förstår inte och det vet jag säkert, jag har försökt förklara men orden stannar på något sätt kvar i mitt trasiga hjärta, de fastnar i halsen. "och du frågar mig vad kärlek är men jag vet inget om det där, bara sånt som man kan mäta kan jag förstå."
så vad har jag gjort år 2008? du har svaret ovanför, jag säger inte att allt är ditt fel, för det vore orättvist, större delen var mitt fel med. jag borde sagt ifrån tidigare borde insett att något var fel. jag borde sett varningslamporna. men kärleken är blind. nu efteråt blir det inte lättare, jag hamnade i någon sorts grop som bara blev djupare och djupare dessto mer jag försökte så till slut gav jag upp. jag sitter fortfarande kvar med hakan lutad mot knäna och försöker komma på den bästa vägen att ta sig upp.. jag har försökt med konfrontation, jag har försökt släppa taget med något håller mig kvar, jag har försökt, och jag har gett upp. livet leker med en, finns inte så mkt mer att göra än att försöka lista ut reglerna och jag försöker fortfarande. du som läser detta kanske tycker att detta är skit, från en person som inte vet ett piss, men jag vet mer än du tror. för jag har varit på botten. jag har sett alla gå på de fejkade kommentarerna man fällt för att man inte orkat med sanningen. och ärligt talat så suger sanningen. för sanningen är den att jag kommer aldrig kunna släppa detta förrän jag får de där orden ifrån dig, förrän du också erkänner ditt misstag för jag har erkännt mitt. det finns några få saker jag ångrar, jag ångrar inte att jag gjorde som jag gjorde, önskar bara att jag varit mer uppmärksam. jag ångrar de sista orden, "jag är dum i huvudet, dum i huvudet nog att bli kär i dig. och det ångarar jag att jag blev." jag försöker hålla huvudet högt när jag ser dig, försöker få de att inte synas hur lätt du påverkar mig. du får mig ifrån himmel till jord på 1sek. jag hatar att erkänna när jag har fel, men hjärtat ljuger aldrig. och om du bara fick höra vad det har att säga kanske du skulle förstå. då skulle du kanske tänka om. det finns såmkt mer jag vill få sagt, men det är ingen ide att göra det här, eftersom du aldrig kommer läsa dessa orden. jag skulle dock aldrig för vad som helst ta bort de vi hade. för du fick mig att tro när hoppet nästan var borta. du fick mig att le när kroppen inte orka, du såg mig när ingen annan gjorde det och för det kommer du alltid att här kommer de avslutande orden ialla fall, mitt hjärta i din hand.
så vad har jag gjort år 2008? du har svaret ovanför, jag säger inte att allt är ditt fel, för det vore orättvist, större delen var mitt fel med. jag borde sagt ifrån tidigare borde insett att något var fel. jag borde sett varningslamporna. men kärleken är blind. nu efteråt blir det inte lättare, jag hamnade i någon sorts grop som bara blev djupare och djupare dessto mer jag försökte så till slut gav jag upp. jag sitter fortfarande kvar med hakan lutad mot knäna och försöker komma på den bästa vägen att ta sig upp.. jag har försökt med konfrontation, jag har försökt släppa taget med något håller mig kvar, jag har försökt, och jag har gett upp. livet leker med en, finns inte så mkt mer att göra än att försöka lista ut reglerna och jag försöker fortfarande. du som läser detta kanske tycker att detta är skit, från en person som inte vet ett piss, men jag vet mer än du tror. för jag har varit på botten. jag har sett alla gå på de fejkade kommentarerna man fällt för att man inte orkat med sanningen. och ärligt talat så suger sanningen. för sanningen är den att jag kommer aldrig kunna släppa detta förrän jag får de där orden ifrån dig, förrän du också erkänner ditt misstag för jag har erkännt mitt. det finns några få saker jag ångrar, jag ångrar inte att jag gjorde som jag gjorde, önskar bara att jag varit mer uppmärksam. jag ångrar de sista orden, "jag är dum i huvudet, dum i huvudet nog att bli kär i dig. och det ångarar jag att jag blev." jag försöker hålla huvudet högt när jag ser dig, försöker få de att inte synas hur lätt du påverkar mig. du får mig ifrån himmel till jord på 1sek. jag hatar att erkänna när jag har fel, men hjärtat ljuger aldrig. och om du bara fick höra vad det har att säga kanske du skulle förstå. då skulle du kanske tänka om. det finns såmkt mer jag vill få sagt, men det är ingen ide att göra det här, eftersom du aldrig kommer läsa dessa orden. jag skulle dock aldrig för vad som helst ta bort de vi hade. för du fick mig att tro när hoppet nästan var borta. du fick mig att le när kroppen inte orka, du såg mig när ingen annan gjorde det och för det kommer du alltid att här kommer de avslutande orden ialla fall, mitt hjärta i din hand.
Kommentarer
Trackback
